90-talet började som 80-talet slutade med texten "Den årligt återkommande Rommematchen vanns av amatörerna från Dalarna". Jag undrar om inte orden "amatörerna från Dalarna" syns i något kraftigare tryck i Verksamhetsberättelsen detta år, som f.ö. var det sista året där Berättelsen skrevs på maskin.
Därefter ser vi Datorns intåg i vår vardag och Amatörklubben var tidigt ute med ny teknik. Från och med --91 har Verksamhetsberättelsen en ny framtoning, borta är spåren efter radergummi och tipex. Nu är det spalter, typsnitt och tabeller som gäller.
Medlemsantalet har svajat till och Klubben redovisar för första gången ett tapp. 1990 är det 200 medlemmar som stöttar Amatörklubben och ordförandeklubban hålls i ett stadigt grepp av Björn Fällström. Bäste poänplockare blev Lars Adler, som sedemera valdes in som suppleant för att senare komma att bli Klubbens Ordförande. Storbanematchen har börjat slå rot och det här året hålls tävlingarna nere i Göteborg, givetvis med tillhörande bankett. Vi noterar att Klubben håller ett antal Sponsorlopp (vilket torde vara begynnelsen till vår numer framgångsrika Sponsordag) på Solvalla, dock är lotteriverksamheten fortfarande den näst största inkomstkällan. Mikael Jönsson blev Amatörbäst och ATG´s Jubileumspris gick till Jan-Ivan Linhardt. Klubben sköter såväl provstarterna som vinnarcirkeln. 1990 tappar Klubben sin ditills största inkomskälla, bidraget från Stockholms Travsällskap.
1991 ser vi, förutom en datoriserad verksamhetsberättelse, att Klubben ordnar en fullvärdig Sponsordag den 2 december och lyckas sälja samtliga 10 lopp. Ett fenomen som visar sig vara Klubbens åtrkommande styrka. Över 100 gäster från sponsorföretagen tillbringade en, som det beskrivs, mycket lyckad afton i Festvåningen. Ordet Succé finns beskrivet i "Gulingen" (Verksamhetsberättelsen).
Lars G Forsberg vinner återigen serien och han tar även hem Amatörbästen. Det omnämns även att Catarina Lundström vann en Customvagn sponsrad av L&L Hästsportartiklar, för vad framgår dock inte. Travskolan har etablerat sig ordentligt och ett femtontal personer får lära sig köra och sköta häst ute hos bröderna Sjöström i Rimbo. Även detta år står att läsa "Den årligt återkommande Rommematchen vanns av amatörerna från Dalarna". En septemberresa till Åland gick av stapeln och ett 70-tal personer kände sig manade där det det bjöds på, förutom 8 travlopp, såväl dans som kräftor - kanske även tillhörande dryckjom, eller som Albert Engström myntade "Kräftor kräva dessa drycker".
1992 sker ett efterlängtat trendbrott och Amatörklubben tofflar till Masarna efter noter. Man tar även ett nappatag på det sviktande medlemsantalet genom en publikvärvning på Sponsordagen, som åter har ett hundratal gäster och beskrivs i goda ordalag. Klubben tar detta år steget över Atlanten och i slutet av juli möter L. Adler, R. Gustavsson, H. Hammarström och L-Å Blomdahl ett amatörlag från USA på Monticello och Yonkers. Stolt beskrivs hur L-Å Blomdahl vinner första loppet och banar vägen för en totalseger i matchen. Det anordnas en returmatch på Solvalla och där får amerikanarna stifta bekantskap med en kvinnlig kusk vid namn Eva Franke, som vann matchen vilket torde ha svidit en del. Under året besöker Klubben Åland tre gånger (!) med ett 70-tal personer varje gång. Två Rubriklopp (ATG Jubileumspriset och Hästägarföreningens Jubileumspris) vinns av USA-betvingaren Eva Franke. Det kan vara första gången i Klubbens historia som en kvinna vinner dessa ärofyllda lopp (osvuret är dock bäst). Det är i alla fall inte den sista gången, det kommer vi bli varse om. Klubben driver Travskolan (som detta år besöks av såväl STC som Solvallas ledning), vinnarcirkeln och sköter provstarter.
1993 är ett fint år för Klubben ur flera aspekter. Medlemsantalet stiger ordentligt och nu kan Klubben stoltsera med 268 medlemmar. Om det är f.g. års aktivitet på publikplats kan vi bara ana oss till, men det var ett smart drag av dåvarande styrelse, med Björn Fällström vid rodret. Sponsordagen har nu etablerat sig och visar sig vara ett ekonomiskt lyckokast för Klubben. Samtliga 10 lopp säljs och man hyr hela Festvåningen. Aftonen inbringade 132.000 kr till Klubben. Deltagarna verkade nöjda och måhända var en bidragande orsak att Klubbens dåvarande Kassör, Anders Andrén, hade plitat ihop såväl en V5 och DD som deltagarna hade andel i och som jag tolkar det satt båda. Det förpliktigar att vara kassör. Noterbart är att Lotteri, Travskola och Provstarter ger klubben en inkomst på närmare 140.000 kr, samtliga dessa åtaganden är idag borta ur Klubbens verksamhet. Ur sportslig synvinkel hade Klubben återigen besök av fem amatörer från USA. Det kördes matcher på såväl Solvalla som Örebro. Dock var femkampen på Gröna Lund den enda match som vanns av Amatörklubben. I övrigt arrangerade Klubben två resor till Åland, där man tävlade om ett förstapris på ca 1.000 riksdaler, men det framgår i "Gulingen" att det inte var pengarna som hägrade. "Dalamatchen, som kördes på Solvalla, vanns även i år av vår klubb". Två raka sålunda, måhända var Dala-förlusternas tid ett minne blott?
Vi är nu framme vid 1994 och Klubben fortsätter att vara Internationella och i år är det sex amatörer från Tyskland som hälsar på under Elitloppsveckan. Klubben, med ordförande Lars Adler i spetsen, visade sig vara gentila värdar och gästerna fick lägga beslag på de tre första platserna i matchen. Sällskapet var även över till Visby och även där visade det sig att det Tyska stålet var hårdast. Klubben skickade kuskar till såväl Italien som Belgien detta år, båda matcherna vanns av respektive värdland, inga gentila gester där inte.
Sponsordagen fortsätter att röna framgång och 10 lopp är åter sålda. Även detta år lät man Klubbens kassör, Anders Andrén, snickra ihop V5:an och självklart satt den som en smäck och gav fina 79.000 kr till deltagarna att dela på. Inte konstigt att Sponsordagen kommer att bli ett vinnande koncept framöver, mat och dryck, spännande tävlingar och betalt till på köpet. Klubben fortsätter att attrahera och nu är medlemsantalet 294 personer. Även ekonomiskt blomstrar klubben och omsätter en halv miljon, sånär som på 30.000. Ordningen verkar återställd, då Dalalaget åter går segrande ur striden som avgörs på Solvalla. I "Gulingen" läser vi att "Klubben ändå bjöd samtliga deltagare på mat".
